Norska ladugårdar

Fem norska ladugårdar

 

 

I en studentuppsats från 2004 kan man läsa om fem stora kubb-ladugårdar i Oppdal i Sør Trøndelag i Norge. Uppsatsen är skriven av Christian R. Hemmingsen och Espen Stensen, arkitekturstuderande vid universitetet i Trondheim, som också tagit alla bilderna.

 

Ladugårdarna är av olika ålder, byggda från ca 1840 till 1956. Fyra av dem är mycket lika till sin konstruktion, de två äldsta och de två yngsta. Alla dessa är byggda enligt vad författarna kallar ”tårt-principen”, med självbärande murverk, där hörnen är krysslagda och där det ligger horisontella brädor mellan varje lager kubb. Den fjärde ladugården, byggd 1936, avviker genom att kubben ligger som fyllning i en bärande pelar-balk-stomme av stockar. Kubben i denna, i motsats till de övriga, består av sågat virke i olika dimensioner.

 

 

Äldst är Ner-Skjørstad (nedan) som byggdes ca 1840. Hela bottenvåningen är byggd av kubb, ca 460 mm lång och där stora delar består av återanvänt virke från timmerhus. Väggarna är oputsade både ut- och invändigt, men på insidan finns spår av kalkslamning och väggen mot väster är klädd med panel på utsidan för att skydda mot väder och vind. Den övre våningen är timrad. Huset är väldigt välbyggt och har stått emot tidens gång.

Näst äldst är Håkår (nedan), byggd någon gång mellan 1875 och 1895. Här är bottenvåningen byggd av ca 500 mm lång kubb, klädd med panel på utsidan och kalkad på insidan. Övervåningen är timrad. Kubben är av återanvänt virke från timmerhus.

Näst yngst är Risgjerdet (nedan), byggd 1954. Den största delen av bottenvåningen, den där man haft djur plus en liten utbyggnad som använts som mjölkrum, är byggd med kubb av återanvänt timmer från timmerhus, som kapats till ca 300 mm längd. Resten av bottenvåningen liksom övervåningen har byggts med regelverk som klätts med panel. Bruket består av lerjord, utan tillsats av sand eller något organiskt material.

Den yngsta av ladugårdarna är Morken från 1956 (nedan). Hela huset står på en gjuten betonggrund. Bottenvåningen är byggd med kubb, ca 400 mm lång och även här av återanvänt liggtimmer. På insidan har den varit klädd på olika sätt i olika delar, med panel, skivor eller puts. Övervåningen är byggd med regelstomme. Detta var det hus som klarat sig sämst, troligen beroende på dåligt hantverk, men också på dåligt underhåll.

Den ladugård som avviker mest från de övriga är Gisnali från 1936. Här är kubbväggen inte bärande utan utförd som fyllning i en regelkonstruktion. Väggarna är klädda med panel på utsidan och delvis även på insidan, dock inte i den del som används som stall. Kubben är ca 250 mm lång och i olika, mestadels kvadratiska dimensioner, från 75x75 mm till 300x320 mm, och består av spillvirke från ett sågverk i närheten. Huset är i gott skick och används fortfarande.

© Olle Hagman

Senaste uppdatering på denna sida

21 maj 2016