Tekniken

En teknik med många variationer

och många namn

 

Låt oss börja med en definition

 

Kubbhus används här som en samlande beteckning på hus där väggarna byggs upp av ved som muras samman med fibrerna mer eller mindre vinkelrätt mot väggens längsriktning med någon form av murbruk.

 

Sådana hus kallas också lokalt tex för klabbhus, klanthus etc. På engelska kallas tekniken tex cordwood masonry, stackwood eller stovewood building, log-end houses, etc.

 

Det finns också en snarlik teknik som brukar kallas knubb- eller knopphus, där väggarna muras samman av plankstumpar som muras eller spikas ihop med fibrerna längs med väggen.

 

 

Två principer: bärande eller fyllning

 

Murverket i väggarna kan antingen vara bärande, eller så kan det muras som fyllning i en bärande stomme av resvirke.

 

En bärande stomme kan göras av grova stockar, som i ett korsvirkeshus, eller av klenare reglar. Mellan dessa murar man in en fyllning av ved. Ofta spikar man då på läkt på stolparnas innerkant, för att göra så att fogen blir tät även om fyllningen skulle krympa, och för att hindra fyllningen från att ramla ut.

 

Om kubbväggarna görs bärande kan man antingen bygga med bärande runda väggar, utan hörn, eller så bygger man upp hörnen med längre kubbar eller sågat virke som läggs i kors, på samma sätt som man kan stabilisera änden på en vedtrave. Ofta används fyrkantsågat virke i hörnen för att få jämntjocka fogar som ger mindre risk för att bruket spricker och ramlar ut ur fogen. Hörnen kan även muras upp med tegel eller med murblock av sten. Bärande väggar måste dimensioneras så att de kan bära upp lasten från taket, och utformas så att punktlaster från takkonstruktionen inte spräcker väggen. Tex kan man lägga ett hammarband överst som fördelar lasten från takstolar eller takåsar.

 

 

Veden

 

Veden i ett kubbhus kan vara rund eller kluven, eller bestå av återanvänt virke från exempelvis ett gammalt timmerhus. Idag rekommenderas att den ska vara barkad, men det finns exempel på kubbhus som stått i över hundra år, trots att kubben varit obarkad.

 

Kubbens längd kan variera, beroende på vilka krav som ställs på väggen. I de kubbhus som finns förekommer längder alltifrån ca 10 cm upp till en meter eller till och med mer. Med mycket kort kubb kan det bli svårt att få väggen rak och stabil under murningsarbetet.

 

De vanligaste träslagen i gamla svenska kubbhus är gran, fur och asp, men många fler har använts. Man bör helst använda lätta och porösa träslag. Tunga och hårda träslag utvecklar stora krafter när de sväller och kan spränga sönder bruket. Dessutom ger de sämre värmeisolering.

 

Kubben ska helst vara kluven med yxa och inte med såg. En sågad yta suger åt sig vatten från bruket. Det gör att kubben sväller. När den sedan torkar och krymper blir det sprickor mellan veden och bruket. Av samma anledning bör man undvika att bruket kommer i kontakt med änden på kubben.

 

Kubben bör vara torr när den muras in, och den torkar betydligt snabbare om den är kluven. Kubb som är okluven spricker och det gör det svårare att få väggen tät. Genomgående sprickor i kubben kan tätas innan kubben muras in.

 

I en knubbvägg är bruksfogen mycket tunnare. Därför gör det inte lika mycket att ytan är sågad och att ändträet kommer i kontakt med bruket, eftersom det inte finns så mycket vatten i bruket som plankstumparna kan suga åt sig.

 

 

Murbruket

 

Många olika typer av murbruk förekommer. Det kan ha lera som bindemedel, eller vara ett kalk- eller cementbruk.

 

I gamla svenska kubbhus användes oftast lerbruk mellan kubben. Sammansättningen kan variera inom vida gränser. Moderna lerbruk innehåller förutom lera både magringsmedel och armering. Magringsmedlet kan vara sand, eller såg- eller kutterspån, eller till och med barr från myrstackar. Armeringen kan bestå av halm eller hö, eller av mossa eller torv.

 

I de flesta nya kubbhus som byggts i Nordamerika används cement som bindemedel, ofta blandad med kalk för att göra bruket smidigare. I cementbruket blandar man sand och ofta sågspån, eller ibland pappersmassa. Spånet eller pappersmassan gör bruket lättare och mer värmeisolernade. Det gör också att bruket härdar långsammare och hjälper till att hålla fukten under härdningsprocessen.

 

Proportionerna mellan ved och bruk i väggen, dvs tjockleken på fogarna, varierar. Ved och lerbruk har ungefär samma styvhet och dessutom fäster lerbruket vid veden. Det gör att ved och lerbruk samverkar i väggen och att fogarna kan göras tunna. Ved och cementbruk samverkar inte. Det finns ingen bindkraft mellan veden och bruket, och cementbruket är mycket styvare än veden. Tekniskt sett fungerar väggen som en betongvägg med hål, där veden sitter. Därför måste fogarna göras breda, eftersom det är de som håller ihop väggen.

På många gamla svenska och norska kubbhus har man också lagt in horisontella slanor eller brädor mellan varven för att ge väggen ytterligare stabilitet.

 

 

Ytskikt

 

Kubbväggen kan putsas eller täckas med panel, men den kan också vara oputsad med kubben exponerad.

 

Om veden skall vara exponerad jämnar man oftast till bruket i fogarna. Det kan göras med en sked, en böjd kniv eller med händerna. Använder man cementbruk måste det göras innan bruket hunnit brinna. De flesta av de kubbhus som byggs i Amerika idag är oputsade och det är just den synliga kubben som ger husen sin speciella karaktär.

 

Gamla kubbhus i Sverige putsades ofta med lerbruk, ibland med inblandning av kalk eller gödsel, för att göra ytan tätare och mer vattenavvisande. När kubbtekniken användes till lagårdar lämnades oftast minst en sida av väggen oputsad, för att ge väggen möjlighet att andas.

 

Putsen kan fästas direkt på kubbväggen, särskilt om man använder lerbruk, eller med någon form av putsbärare, tex en spräckpanel eller vassrörning.

 

Panelen kan spikas direkt i kubben, men oftast spikas den i spikreglar.

 

 

Grundläggning

 

En kubbvägg är en tung konstruktion och kräver en stabil grundläggning. Helst bör man använda en kontinuerlig grundmur eller en kantförstärkt platta.

 

 

Fukt och väta

 

Kubbväggar andas generellt sett bättre än exempelvis timmerväggar. Ändträet tar visserligen lätt åt sig fukt, men det lämnar den också lätt ifrån sig och torkar snabbt ut igen. Framför allt lerbruk har också mycket goda fuktegenskaper.

 

En kubbvägg är ganska tålig, men måste skyddas mot att utsättas för långvarig väta. Grundregeln är densamma som för alla andra hus att de skall ha både ”stövlar och hatt”, dvs en hög grund som tar emot stänk från marken och ett tak med stort överhäng som skyddar mot slagregn.

 

 

Värme

 

En kubbvägg har ungefär samma isoleringsvärde som en timmervägg av motsvarande tjocklek. Både veden och bruket isolerar bättre än exempelvis betong eller sten, särskilt om man blandar spån i bruket, men oftast inte tillräckligt för att klara dagens krav på bostäder. En kubbvägg kan dock göras tjock utan stora extra kostnader. Dessutom är den tung, och har en stor förmåga att lagra värmen. Det gör att inomhusklimatet blir jämnare än med en lätt vägg med samma isoleringsvärde.

 

Kubbväggen kan isoleras ytterligare, till exempel genom att murbruket bara läggs utefter sidorna och att man lägger ett isolermaterial i mellanrummet, den så kallade ”MIM”-metoden (murbruk, isolering, murbruk). Isoleringen kan bestå av sågspån som blandats med kalk, eller av skum eller lösull som sprutas in. Väggen kan också utföras som en dubbelmur på båda sidor om en isolerande kärna.

 

 

Användning och möjligheter

 

Kubbväggar kan användas till många olika ändamål, tex bostadshus eller uthus. Beroende på vad huset skall användas till ställs olika krav på utförandet, både vad gäller innehåll och ytbehandling. Livslängden är beroende av både utförande, konstruktion och underhåll. Många gamla kubbhus har stått i över hundra år och kan fortfarande användas.

 

Kubben kan användas för att ge huset ett helt eget och unikt estetiskt uttryck, eller som en grundkonstruktion i väggar som imiterar uttryck som förknippas med andra material. Designen kan variera från traditionell arkitektur till naturinspirerad hobbitstil. I Nordamerika har det utvecklats en egen cordwoodstil där både kubb och grova bärande konstruktioner av osågat trä är tydligt exponerade. Ofta låter man då också kubben sticka ut en eller ett par cm för att ge en reliefeffekt, och murar in flaskor och burkar i färgat glas för att släppa in ljus och göra väggen ännu mer levande.

© Olle Hagman

Senaste uppdatering på denna sida

4 dec 2014